Fräulein Frauke was asked to write a debate article in Göteborgs Posten after some drama (?) at a company party that included a burlesque performer.
This topic has recently been discussed in Finland after a similar incident and is interesting in terms of burlesque and it’s role in the culture / art world, in regards to “low culture”, underground vs overground and the mainstream and the (important) stripping aspect of burlesque.
Ni som säger att burlesk är kvinnoförnedrande har inte förstått
DebattGP har rapporterat om anställda som blivit upprörda över att Liseberg på en personalfest bjudit på burleskshow som underhållning. Att säga att “synen på kvinnor är samma nu som 1923” för att man inkluderar en burleskartist blir problematiskt då man inte förstår konstformen, skriver Felicia Bichard, burleskartist.
Burlesk är en konstform med rötterna i vaudeville, varité, music hall och ja – stripptease. Ordet kommer från italienskans “burla”: “att göra narr av” och är, och har alltid varit, normbrytande. Det är en blandning av dans, politik, sexualitet, kropp, identitet. Ibland teater, poesi, Drag, sång och komedi. Inspiration hämtas från allt från gamla MGM-musikaler, vintage showgirls och Weimar-kabaret till dagsaktuella debattfrågor och Cardi B.
Som burleskartister använder vi scenen för att berätta en historia, på våra villkor, med våra kroppar, drömmar, intressen, estetiker och brännande frågor. Här får alla könstillhörigheter plats. Alla kroppar. Alla åldrar. På det sättet är det en väldigt unik konstform. Jag brukar säga att jag använder min kropp och sexualitet som ett kreativt och konstnärligt material när jag skapar min valda konstform – performance.
Burleskens historia är intressant men ofta bortglömd eller censurerad. Den berättar om kvinnlig frigörelse, teatraliskt motstånd, normbrytning, queerskap, skönhet och sexualitet.
Alla vill inte se burlesk, det är helt okej. Som producent har man ett ansvar att kommunicera vad det är, och hur det spelas upp. Som festarrangör har man ett ansvar för att känna sin publik och vad den behöver. Olika burlesk-stilar och artister ser olika ut och skapar olika typer av nummer, precis som i alla underhållningsformer. I en burleskshow så blandar vi komedi med allvar, klassiska “vackra” showgirls klädda i vintageinspirerade överdådiga fjäderkostymer med moderna inslag, kläder och nutida politik. Det är just den blandningen och det utrymmet för kreativitet som gör burlesken så spännande och intressant att titta på.
Som en av Sveriges största burleskartister ser jag inte det som mitt uppdrag att ”försvara” burlesk som konstform. Alla har rätt att se vad de vill, och är det något som inte känns bra så ska man självklart kunna gå därifrån. Men att säga att “synen på kvinnor är samma nu som 1923” för att man inkluderar en burleskartist blir problematiskt då man inte förstår konstformen, inte förstår eller erkänner artistens eget konstnärliga uttryck och direkt avfärdar hennes egna autentiska, autonoma och kreativa val. Det finns massor av konst som formas, inspireras av, och hanterar sexualitet. Burlesk är en scenkonstform och en underhållningsform som väldigt många, av alla könstillhörigheter och (vuxna) åldrar, älskar. Den kan vara bejakande, frigörande, vacker, stärkande, rolig, underhållande, sexig och chockerande.